Idag satt jag, mamma, Jesper och Matilda och åt en helt vardaglig middag (spaghetti och köttfärssås) i mitt kök.
När jag och Matilda precis ätit klart och ställt ifrån oss tallrikarna på köksbänken rusar pappa in i köket med en blombukett och en påse.
"Hej!" säger han flygigt och ser helt uppspelt ut, nästan som ett barn.
"Har du köpt blommor till mamma?" frågar jag och ler.
Jesper som redan ätit klart för länge sen kommer då in i köket, även han uppspelt.
"Har du köpt blodpudding till mamma? Men jag vill ju också ha!!!"
Jag tittar på min bror irriterat och säger "men nej, han har köpt BLOMMOR till mamma!"
Pappa ser besviken ut eftersom situationen antagligen inte blivit så som han hade tänkt sig.
"Någon som vill ha lite förrätt?" säger han vänligt och börjar ta fram ett paket ur påsen.
Mamma som inte hunnit säga något än säger snabbt
"Oj... men vi har ju redan ätit upp allihopa. Vad är det du har köpt?"
Pappa ser nu ännu mer besviken ut.
"Pilgrimsmusslor..." säger han sorgset.
"Jaa... det kanske inte passar så jätte bra när man precis ätit köttfärssås..."
Det blir tyst ett tag.
"Jag kanske kan frysa in dem" säger pappa och försöker le.
"Men nej! JAG vill ju ha!" säger Jesper och börjar ta av musslorna.
Det var ganska kul. Speciellt för Matilda tror jag.
johanna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
stackars papi, fast historien var ganska konstigt :S!!
haha elajsan min familj är konstig. :)
Skicka en kommentar