Jessica hade lagat jätte god italiensk pasta med pinjenötter, soltorkade tomater, mozzarella, pesto och annat gott. Vi skulle äta en tjejmiddag ett par stycken hemma hos henne och sedan titta på en film och äta naturgodis. Hur trevligt och mysigt som helst.
Lördagkväll:
Jag kom till Jessica först av alla och vi hjälptes åt att laga mat och pratade lite strunt. Självklart blir vi småhungriga innan maten och börjar pillra på naturgodiset...
"Men oj! Där i skålen ligger en grön nöt! Undra vad det kan vara för kul?" tänkte jag och tog nöten, stoppade in den i munnen och svalde.
"Vad är det här för nöt?" frågade jag Jessica och pekade på en lika dan i skålen.
"Det är en sån där stark nöt, Wasabi. Du vet som är på sushi." svarade hon oc
h tog en likadan nöt.Jag visste direkt, till och med innan jag ställt frågan till Jessica vad det var för nöt jag (den oerhört nyfikna, dumma, cp idioten) hade ätit. Jordnöt. Som idioten är dödsallergisk mot.
"Jessica... Alltså, få inte panik nu, jag ska ringa mamma så kommer hon hit och allting fixar sig." sa jag och försökte låta lugn. (Varje gång jag förtärt jordnötter brukar det bli så att alla i min omgivning blir 10 ggr mer hysteriska än vad jag blir, därför brukar jag alltid låta överdrivet lugn när detta händer).
"Va? Vad snackar du om?" frågade Jessica.
"Jo... Jag har ätit en jordnöt..."
"VA?! Men det var ju inga jordnötter? Jag kollade ju!! Kan du andas? Kliar det i halsen? Hur måååår du??"
Efter jag tagit medicinen (cirka 15 tabletter) blev jag oerhört trött och illamående, så jag la mig ner i soffan. När vi skulle äta satt jag där som ett fån och kunde inte njuta en enda sekund av den extremt goda maten. Direkt när jag var klar gick jag och la mig i soffan igen, trots att ingen av de andra ätit klart. Det blev bara sämre och sämre och vi allihop bestämde att det nog vore bäst om jag åkte hem.
Väl hemma vart det ingen skillnad. Mamma bestämde då att jag skulle ta min adrenalin spruta som gör så att det blir lättare att andas (den ger en även hjärtklappning). Hon bestämde också att jag skulle ta sprutan SJÄLV! Kan ni tänka er det? Att trycka in en fet jävla nål i låret så att hela benet rycker till. Jag satt säkert med sprutan mot benet i en halv timme utan att trycka av och varje gång mamma rörde sig skrek jag "TRYCK INTE!!".
När jag tagit sprutan (det kändes knappt, men det är oväsentligt) började det klia otroligt mycket på magen. Sedan kliade det hur jävla mycket som helst i armhålorna och i knävecken. När jag då drog upp tröjan för att titta vad som hände upptäckte jag att hela magen var full av röda utslag.
"DU HAR FÅTT NÄSSELFEBER!!!!!" skrek mamma, nu även hon hysteriskt vilken aldrig någonsin händer.
Jag tror det var på grund av adrenalinet som jag började klä av mig alla mina kläder och springa runt i huset och klia, klia, klia över allt... (=både jag och mamma var sjukt hysteriska).
Det bar då av mot Karolinska Sjukhuset. Inne på akuten vimlade det av småbarn, gråt, fyllor och sjuksköterskor som tittade på mig och sa "Nemen ojsan, det kliar visst lite".
Jag fick snart syn på en spegel där jag såg en blek sak med rufsigt hår och röda prickar i hela ansiktet. Sekunden efter förstod jag att det var jag och jag märkte samtidigt att det började klia i mina öron och i hårbotten. Min enda önskan just då var att jag skulle haft fler fingrar att klia med, då 10 fingrar inte räcker långt när hela kroppen exploderar...
Efter ytterligare en spruta, två tabletter och 2 minuter med syrgas fick jag åka hem.
Hur var eran helg?
ågren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar