Ni som känner mig väl vet att jag ofta (väldigt ofta) får fixidéer. Tidigare i somras skulle jag, helt plötsligt, göra en tavla. Jag köpte en stor duk och oljefärg och hela skiten. Hela mitt umgänge var helt chockerat och undrade "vad är det där för en individ, och vad hände med Johanna Ågren?"Förra veckan letade jag hysteriskt genom mammas garderob för att hitta något man kunde sätta saxen i, och javisst, jag hittade en gammal klänning som jag nu har renoverat.
Ibland, ser jag det som en bra egenskap, men ibland... då kan det bli lite (mycket) för mycket.
I våras till exempel, då var min fixidé att lillebror Jesper skulle vara barn
ett tag till. Jag tyckte nämligen att det gick alldeles för snabbt för honom
då han skrämde ijhäl mig en helgmorgon.
Det första jag såg när jag vaknade vid 12 tiden var nämligen Jesper + två blondiner kliva ut ur hans sovrum. Jag var i chocktillstånd. Kunde knappt andas. Jo, okejdå det kunde jag men herregud??? Vart är världen på väg egentligen!? Någon måtta får det faktiskt va!!
Fixar-Johanna ordnade som tur var lätt till detta problem!
Strategi: Skräm iväg alla tjejer så att de aldrig vågar sig hit igen. Första gången jag såg en tjej här efter den obehagliga 3-kants insidenten (uuuh...) låtsades jag först som om det regnade till en början... Hon var för övrigt "ny" då jag aldrig sett henne tidigare... Men aja.
Precis innan jag skulle gå hemifrån på kvällen gick jag fram till dem båda och frågade tjejen, utan att hälsa eller någonting, sånt är bara onödigt:
"Tar du p-piller?" med min trevligaste ton.
Tjejen stirrar på mig jätte länge, livrädd och röd som en tomat.
"Eeh... nej." svarar hon utan att titta på Jesper. Jesper tittar däremot väldigt mycket på mig, extremt mycket faktiskt och det var inga trevliga blickar jag fick.
Jag vände på klacken och när jag stog i trappan la jag på det mest fejkade leende jag någonsin haft och sa
"Glöm inte kondomen!"
Ryktet om hemska storasystrar måste sprida sig snabbt, för jag har aldrig sett en tjej här efter det. Antingen är de här när jag inte är hemma, eller så träffas dem någon annan stans, men det är bortom min kontroll.
Det viktigaste är ju att jag mår bra, och det gör jag nu när jag kan låtsas att min lillebror är liten ett tag till.
Johanna

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar