pessimisten

Jag har ett allvarligt problem att ta tag i. Jag är så jävla rädd. Så rädd som du brukade vara efter du sett en läskig film när du var tio, så rädd är jag nästan varje kväll. Även fast jag inte är ensam hemma. Vad i helvete ska jag göra?

Igår låg jag och lyssnade på musik och läste en bok i min säng. När jag stängde av musiken för att sova började jag höra en massa ljud från nedre våningen... Knarranden och sånt där. Jag tände lampan och stirrade rakt upp i taken.
Först låg jag still och lyssnade efter minsta lilla ljud då jag var helt övertygad om att det var någon på undervåningen som straxt skulle dundra upp för trappan och bege sig raka vägen mot mitt rum för att trycka av en kula rakt in i mig. Där jag låg alldeles oskyldig i min säng och var livrädd. Han skulle såklart strunta i att döda mina föräldrar, jag var ju så mycket mer angelägen att mörda. Och min hund var såklart på mördarens sida då han inte skällde... Hmmm.
När jag lyssnat ett tag bestämde jag mig för att det inte var någon på nedre våningen och släckte lampan.
Ett par minuter senare, när allt var hur lugnt som helst och jag var påväg att somna börjar min katt krafsa som en jävla idiot på min dörr för att han vill komma in. Jag tror aldrig blivit så vettskrämd i hela mitt liv.

Förstår ni då hur illa det är när jag är ensam hemma? Eller när jag har sett en skräckfilm?
Jag ställer samma fråga igen (då ni nu vet hur allvarligt problemet jag lider av är): VAD I HELVETE SKA JAG GÖRA?


johanna