För mormors skull?

Idag hade vår skola skolfoto, en hemsk upplevelse om ni frågar mig. Jag gick ialla fall och jag blev hemsk som vanligt. Håret låg slickat pga av regnet och allt kändes bara helt fel. Även om starten av dagen blev dålig så lykades jag bryta en trend sedan ungefär 15 år tillbaks, enskilt skolfoto.

Jag förstår poängen med klassfoto, det kan vara ganska kul att komma ihåg sina klasskamrater och hur dom såg ut under åren. Men det här med enskilt skofoto har blivigt så uttjatat med åren. Ett tag skulle man ju tillochmed ha sitt skolfoto på en nyckelring, varför då liksom? Man var ju ändå inte nöjd med fotot. Det slutar alltid med att alla 59 foton, i olika färger och storlekar, ligger i en hög hemma. Förstår ni hur många foton det blir under 15 år, man började j uta fotona redan på dagis. 15 x 59 = 885. Förstår ni? 885 foton på bara mig och själv tycker man att vartendaett är jättefult. Det är meningslöst. Visst gav man bort dom små fotona till kompisar när man var mindre men det gör man ju inte längre. Nu lägger sig alla fotona överst i högen utom det enda stora som man skickar till mormor. Självklart är det stora dyrast också och mormor kan ju inte se det fina fotot om det är mindre. Rena rama rånet. Nej, detta år får hon ett foto från förra helgen, då blir det upp till bevis om hon ser överhuvudtaget.

M.M