Denna kväll har jag tillägnat i bilen, framför geografi böckerna och sisit men inte minst.. men bäst av allt, framför tvn. jag och mamma tittade på Per Mobergs matprogram. jag gillar
hans härliga avslappnade stil, han har ett ovårdat språk men bemöts samtidigt med all respekt.
han tas på allvar helt enkelt. jag satt och skrattade hela tiden, han slängde ur sig roliga kommentarer, såsom "nu är fucking jävla potatismoset klart!" eller "vem fan slänger vispar omkring sig överallt." "nu byter jag plats på kastrulen för att elvispens sladd är för kort" ja ni förstår. det är helt ovesentligt, men något som vi berörs av i vår dardag. varför kan inte sladden till elvispen vara lite längre? det är något vi frågar oss själva när vi står där i köket. (när vi väl gör det).
jag blir chockerad varje gång jag ser något på tv som bryter mönstret. man är så van vid som denna gång dessa matlagningsprogram, att någon torr medelålders man/kvinna står och skruvar på sin pepparkvarn, ser fashinerad ut. det är inte kul, inte alls överhuvudtaget. heja Per!
charlotte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar